Interpunktion, del 2: Upphetsade skiljetecken

Det har kommit till min kännedom att det faktiskt finns de som har läst det jag påbörjade här och tyckt att det var ... tja, underhållande, antar jag. Det gläder mig!

Mitt nästkommande ämne, som titeln indikerar, är de upphetsade skiljetecknen. Detta är ett begrepp som inte antagits av någon nämnd eller så, men vilket jag tycker beskriver sin kategori mer än väl: de tecken jag skulle vilja inkludera här är utropstecknet, frågetecknet och den så kallade interrobangen. Det dessa skiljetecken har gemensamt är att de ökar läsarens läshastighet, till skillnad från de jordnära tecknen som håller sig till ett makligt tempo (se tidigare inlägg).

Utropstecknet
Detta är ett av de fyra viktigaste elementen inom interpunktion (tillsammans med punkter, kommatecken och frågetecken). Det är ett tecken som ser ut så här: ! och vilket kan understryka någonting, och som lätt blir alldeles för mycket. Viktigt är att använda det rätt: vid överanvändning kan man klassas som "fjortis", "omogen", och "överentusiastisk", vilket inte är någonting hedervärt!

Korrekt använt ersätter utropstecknet en punkt (se tidigare inlägg) vid vilken särskild tonvikt är eftersträvad. Om det är extremet viktigt att betona något, eller om det som uttrycks är speciellt häpnadsväckande, kan två utropstecken i följd användas; dock är detta i allmänhet inte något att rekommendera eftersom det lätt ger ett intryck av bristande seriositet (och det vill vi ju inte!!).

Inkorrekta användningsområden finns det alltför många exempel på: att uteslutande använda utropstecken som sin enda interpunktion, eller att ständigt kräma på med för många eller för ofta förekommande är bara några. Var försiktig i ditt användande av utropstecken, men frukta dem inte!

Frågetecknet
Så vitt jag känner till finns det två användningsområden för frågetecknet: ?. Det första är enkelt: att markera ställandet av en fråga. Tecknet används då i stället för en punkt eller utropstecken, och är helt enkelt en indikation på att den föregående meningen var en fråga. Detta underlättar dels läsningen, och gör det dels enklare för skribenter att uttrycka sig: det är ju inte längre nödvändigt att formulera sina frågor enligt de grammatiska reglerna för interrogativa fraser, utan man kan bara sätta ut ett frågetecken och ha det hela avklarat.

Det andra användningsområdet är faktiskt också enkelt. Genom att sätta ut ett frågetecken inom parenteser är det möjligt att i löpande text ge uttryck för tvekan och tvetydighet: till exempel kan man efter ett citat eller påstående skriva ut sitt "(?)" för att visa att man inte är hundra procent säker på sin sak. Denna metod är dock inte så användbar; det bästa är ju ändå att endast säga det du är säker på?

Precis som med utropstecknet gäller det att vara sparsam med antalet frågetecken man använder på en gång. Medan man med fördel kan ställa flera frågor i rad, och därför även använda flertalet frågetecken nära varandra i sin text, bör man inte heller här någonsin använda mer än två frågetecken efter samma mening, och man bör framförallt inte använda så pass många alltför ofta. Upprepning i stor utsträckning får allt att förlora sin betydelse, varesig det handlar om ord, skiljetecken eller argument.

Interrobangen
Interrobangen är förmodligen ett av våra nyaste skiljetecken. Det är en kombination av ett utropstecken och ett frågetecken med avsikten att understryka ännu tydligare det budskap som förmedlas. Till vardags använder vi ofta bara en kombination av de två tidigare nämda efter varandra: ?! eller !? beroende på om det är frågan eller utropandet som är av störst vikt. I själva verket finns det ett kombinerat tecken, men det kan läsas mer om på Wikipedia. (Interrobangen är inte min favorit; liksom ett överskott av utropstecken och frågetecken får den det att krypa i skinnet på mig.)


Detta är allt för denna gång! Det är roligt med grammatik, även om det inte alltid känns så motiverat. (Linguistics major, here I come!)